Sanna Hansson

You're like my favouritesong

Kategori: Everyday ♥

Blogg.se var märkligt konstigt igår, och trots att min törst att skriva var enorm kunde jag inte logga in. Idag får det minsjäks bli ett inlägg!

Det är så sorgligt, men ändå skönt att tänka på att det bara är en termin av nian kvar. Jag kommer absolut inte att sakna all turbulens som varit på skolan. Tidningsartiklar, framförallt nu den senaste terminen. Ja, jag går den omtalade Tolvåkerskolan. Trots allt det tycker jag att jag har klarat mig okej. Så det är sorgligt att säga hejdå. Inte så mycket till skolan i sig, men alla människor. Sådana som man inte umgås med på fritiden men ändå vill träffa. Det kommer bli en mycket sorglig sak. Jag kommer förmodligen att börja gråta. 
     Jag kan inte hjälpa att tänka på alla bra stunder vi faktiskt haft. Sjuan var väl inget att hurra för, åttan var mysig, nästan det bästa året. Nian är mysig. Vår klass har fantastisk sammanhållning, alla kan prata med alla och ingen hatar någon. Vi umgås på fritiden och är en allmänt härlig klass. Musiksalen kommer jag sent glömma, det är mitt favoritställe på hela skolan. "We are the world" i sjuan, åttan var den första julshowen, vernissageträningar och själva vernissagerna. Just nu tränar vi till julshow igen, med endast den såkallade musikgruppen. På tisdag är julshowen, och då är det inte mer träning.
     Det känns nästan som att de stunderna i musiksalen med träning varit mina favoritstunder hela den här terminen. Musik känns så fritt. Det är då jag känner mig som bäst, så som jag vill vara. För att jag helst uttrycker mig med musik. Om jag har en känsla, framförallt om det är en jag knappt kan ta på, då skriver jag en låttext och gör musik till den. Jag måste. Det är så jag beskriver bäst, lite sådär ihoprimmat som en poet. Fast ändå på så fullt allvar att inte ens jag förstår mina texter ibland. Därför blir jag helt skakig varje gång jag spelat upp min egenskrivna låt som ska framföras på julshowen. Kanske för att den är så typisk mig. Kanske för att jag är så allvarlig när jag sjunger den, att ingen nog kan tänka sig in i de tankar jag får i huvudet varje gång jag sjunger ut orden. Mina låtar beskriver mig, det är som att låtarna skrivit sig själv. Utan att jag behövt göra något alls. Och allt jag sjunger om är så äkta att jag kan bli osäker på mig själv. Om jag spelar upp mina låtar är jag alltid orolig vad folk ska tycka eftersom allt kommer direkt från mitt hjärta eller min hjärna.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: