Sanna Hansson

Silvergrå

Kategori: Kaos

Du brukade vara den enda jag behövde. Den enda som förstod. Tänker på dig då och då. Du var min bästa vän. Och nu börjar jag gråta. Jag har varit utan dig i ett år. ETT ÅR! Kom och tänka på det när mina kusiner undrade var du var igen. Det är förståeligt att de frågar varje gång, de är fyra år. Men du var den enda jag kunde berätta allt för. Jag kan knappt se datorskärmen nu, för mina ögon har täckts med vatten. Genomskinligt men suddigt. 

Kan fortfarande föreställa mig hur din mjuka päls kändes. Hur du var blind, men ändå alltid kröp upp på min arm och begravde dig under min haka. Du underbara. Du perfekta varelse, inte ett uns av ont i dig. Dömde mig aldrig och lyssnade alltid. Stod alltid på min sida. Och jag saknar dig, något otroligt. Dagen du dog var skräck. Oförståeligt, trots att du var gammal. Oförståeligt.

Du var bäst. Ängel, vi ses i himlen. Jag älskar dig. Fortfarande.
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: