Sanna Hansson

Gud vad jag är mätt! Så får dagens inlägg inledas, för jag är verkligen noterbart mätt. För en stund sedan kom vi hem från en tur i byn. Och den rundan fick mig att älska byn ännu mer! Vi bor närmast kabinliften som heter Giggijoch och längre bort finns Gaislachkogl, den andra kabinliften. Mellan de två liftsystemen rörde vi oss idag, och hittade en massa mysiga restauranger. Butiker finns också, och med tanke på mängden butiker som inte är så stor - så är det väldigt många märkesaffärer. Rättare sagt, det finns bara märkesaffärer. Så efter att vi tittat igenom allting satte vi oss på en mysig restaurang på en bakgata. Det lyxigaste var att man fick välja exakt vad man ville ha på sin pizza. Grunden var tomat och ost och sedan fick man välja bland några tillbehör. Hur bra är inte det?!

Måste nämna skidåkningen idag också. Vi åkte upp ganska tidigt, ungefär samma som igår. Men vi kunde inte åka lika länge, för vädret var inte det bästa. Runt tiotiden blev det dimmigt och man såg inte bergstopparna, så vi fick åka in till en värmestuga och fika lite. En del kringlor har det redan hunnit bli, det är det godaste man kan äta här! Efter ett tag åkte vi ut igen och kämpade på i backarna. Eftersom det också har snöat ganska mycket är det kulligt i backarna och svårt att åka. Men det är ju så härligt! När vi absolut inte kunde åka mer åkte vi ner till hotellet. Den här gången tog vi kabinliften ner istället för skidvägen. Imorgon hoppas vi på sol igen!

Efter en välbehövd sömn ringde klockan halv åtta imorse. Vi drog på oss mjukisbyxor och gick ner för att äta frukost. Sen klädde vi på oss våra skidutrustningar och begav oss ut i backen. På toppen mötte vi en av reseledarna för en pistvisning. Vi stod på ordentligt, så vi fick åka enormt mycket! Vid lunch åkte vi ner till en undanskymd restaurang i backen. Det är ju inte snö överallt, utan bara på topparna. Här nere vid hotellet finns nästan ingen snö alls. Det var alltså inte så bra med snö runt om det matstället heller. Men vi stakade och åkte tillbaka till startpunkten för pistvisningen. Efter det bestämde vi oss för att åka lite till.

En del av familjen bestämde sig efter ett tag för att åka hem till rummet, så vi åkte ner för att följa mamma till kabinliften. Saken var den att vi inte bestämt exakt träffpunkt, så jag körde ner för backen men hade nu tappat synen av pappa och Hampus. Och när jag tittade upp för backen hittade jag inte heller mamma. Jag var av med hela familjen. Där kan man prata om panik! Jag visste inte alls vart jag skulle, det är ju första dagen. Så efter att jag stått stilla ett tag på samma punkt och ingen hittat mig, stakade jag mig upp för en liten backe till en skidskola. Där inne frågade jag efter telefon och allt löste sig. Anledningen till att jag inte hade med mig min egen telefon var för att vi inte skulle åka ifrån varandra. Men där ser man vad som kan hända. I fortsättningen är det jag som alltid har med mig mobilen.

När vi kom tillbaka efter en lång skiddag traskade vi ner till hotellets restaurang och tog en dricka där. After skin är inte precis samma som i Sverige, inga liveband, vilket är ganska tråkigt. Men skidåkningen är fantastisk så det får väl ta ut varandra! Efter det blev det en välbehövd dusch och mat på ett nytt ställe en bit ifrån hotellet. Maten var underbar och miljön runtomkring likaså! Nu är vi tillbaka igen och planerar en lugn fortsättning på kvällen.
Kram!